Om att leva långsamt

Detta är mitt första blogginlägg i egenskap av företagare. Jag har länge velat börja blogga igen, något jag har gjort ganska mycket tidigare, i olika format och om olika ämnen. Och det har varit en hel del som läst mina inlägg med intresse. Men jag har tvekat att blogga om Writefulness, som mitt företag handlar om, för jag har fördomar om att folk idag inte orkar läsa lite längre texter. Sociala medier fylls av korta reels och jag kan se i statistiken på mitt eget företagskonto på Instagram att de flesta bara orkar titta i max 10 sekunder på mina reels. Men jag har ett sådant stort behov av att få skriva, så nu tänker jag starta en blogg här på min hemsida mest för min egen skull, så får vi se om någon vill och orkar läsa.

Jag vill protestera mer och mer emot det här snabba samhället och istället leva ett långsamt liv. Min sambo och jag pratade idag om hur barnprogrammen har förändrats sedan 70- och 80-talen; från långsamt berättande till snabba klipp och skrikande karaktärer numera. Jag menar inte på något sätt att barnprogrammen ska återgå till att vara som Vilse i pannkakan eller Lillstrumpa och syster yster, men jag vänder mig mot de snabba klippen, som gör att barn tidigt lär sig att ha ett mycket kort koncentrationsspann. Många människor, både barn, tonåringar och vuxna orkar inte längre läsa böcker och missar så mycket som inte filmer kan ge. Möjligheten att stanna upp, att reflektera över det man läser, att få utveckla sin fantasi och att låta känslorna få ta plats. Filmer, serier och reels är fantastiska att titta på, jag är inte emot detta på något sätt. Men jag tror att de snabba klippen i många filmer också påverkar hur hela vårt liv ser ut. Vi ska leva snabbt och effektivt idag. Vi skaffar maskiner som hjälper oss att bli effektiva; tvättmaskiner, diskmaskiner, torktumlare, robotgräsklippare och robotdammsugare. Dessa maskiner är toppen! Men får de oss att ta vara på tiden vi får över och att varva ner? Nej, då får vi tid till att stressa kring andra saker istället. Min familj och jag flyttade till ett gammalt torp från början av 1900-talet i december. Vi har tvättmaskin och nyligen skaffade vi robotgräsklippare. Men vi har ingen diskmaskin, utan var och en diskar sin disk för hand. Vi har ingen torktumlare, utan hänger upp kläderna på torkställningar året runt. Jag är den som oftast diskar kastruller och fat efter gemensamma middagar, vilket kan ta lite längre tid än att sätta in något i en diskmaskin och låta den diska. Det innebär att jag behöver ta med detta i beräkningen när jag planerar min dag, så jag kanske inte hinner lika mycket som jag skulle gjort om jag hade haft diskmaskin. Men detta hjälper mig istället att fokusera på vad som är viktigt i mitt liv. När jag diskar, tittar jag ut över vår frodiga trädgård och låter tankarna vandra. När jag är klar, sätter jag mig med en kopp te (eller ett glas vin om det är helg) och tillåter mig att vila. Jag får inte en massa gjort, men jag lever livet långsamt. Och detta; att leva livet långsamt, är ett behov som blir bara större och större ju äldre jag blir. Hur tänker du kring det här att leva långsamt? Med värme, Rosi